Skulle ta mig an lite körkortplugg igår efter många dagars frånvaro från just det. Känner nu att jag måste sluta upp med dessa plugghål som uppstår ibland. Jag glömmer mycket när jag inte är aktiv på länge, illa....... skärpning Anna! Plugga regelbundet och undvik lång frånvaro. Plugga gärna VARJE DAG!

Som jag sa förra gången så är det fullt upp med körkort just nu och även mycket i skolan, fotbollen och andra privata saker så jag har mina anledningar till varför jag inte varit så aktiv med bloggandet. Men för att visa er att jag fortfarande finns kvar så bestämde jag mig för att snabbt byta design. Laddade som vanligt ner en som är klar eftersom jag själv är värdelös på att göra någon eget och det strular alltid för mig. Men jag hoppas detta duger för er, jag är i alla fall nöjd :) Nu ser ni dessutom vem det är som ligger bakom denna blogg, med andra ord tjejen i headern (jag). Bilden är en aning suddig men det är en telefonbild och jag orkar inte ta nåt seriöst, detta får duga för mig. Om ni inte kan se designförändringen tryck F5 så ska det nog fixa sig :) Hoppas i alla fall det är massa bra med er och jag hoppas jag kan blir mer aktiv framöver :) He det bra så länge.

Antar att kärleken till fotbollen är på gränsen till för stor då man ligger i sängen på natten och sparkar tån i elementet och skrapar upp både det ena och det andra. Trots smärta somnade jag snabbt om men vaknade på morgonen med smärta på hela ovansidan av foten och var just såpass kapabel till att kunna gå. Men jag tog mig till skolan, tog en sväng förbi skolsköterskan, lindade den och sen var det inge mer med det. Skippade träningen dessutom, vila kändes som det bästa alternativet. Men jag kör på torsdag igen, fullt ös :) Idag fick vi dessutom besked om att Rabih ska bli vår nya tränare, känns helt okej! :) Han verkar seriös och jag tror detta kommer bli välidgt bra framöver.

Idag gick jag snabbt förbi på körskolan och pratade lite med dom. Har försökt fixa så jag kan ta kortet så snabbt som möjligt efter den dag och fyllt år. Jag vill verkligen ha det så fort som möjligt!!! Tänk.. om jag får ta det innan marknaden, det vore ju drömmen alltså! Jag måste klara det!

Man kan klara så mycket på egen hand om man bara tror att det går. Just nu har vi ingen tränare i fotbollslaget och  idag drog vi helt ensamma iväg till Vännäs för att spela futsal och vi klarade det jätte bra. Vi tog oss dit, spelade förbannat bra och tog oss hem. Bra gjort damer, hehe! Riktigt bra spelat tjejer, ni spelade som gudar! :) 

Kollade på Fem myror är fler än fyra elefanter igår med familjen. Hehe åh, så rilogt! Kärlek till Brasse ♥

Nu var det många dagar sedan jag skrev nånting här i bloggen men jag har haft ganska fullt upp men läxa, körkort och massvis med olika träningar och förberedelsen inför morgondagen då fotbollslaget drar till Vännäs och ska spelar futsal.

 

Jag håller som sagt på med körkortet just nu och det tar väldigt stor plats i min vardag, så jag kommer lägga mycket åt sidan bara för att klara detta. Fyller snart år och jag vill ta kortet så fort som bara möjligt :) Jag tycker volvon har stått allt för länge och väntat på mig.

Varför fortsätter jag kolla även fast att jag vet att jag mår dåligt av det? Jo för jag är nyfiken! Hur var det mellan er och är det egentligen någon skillad mellan er och oss? Hittills har jag inte hittat mycket som skiljer oss åt, betyder det att det kommer sluta likadant för oss som för er? Det hoppas jag verkligen inte för jag hoppas jag är tusen gånger bättre och att du också tycker det. Jag vill, fast för mycket kan man väl inte begära, att det endast är mitt namn som cirkulerar i dina tankar. Att ha det oklart för mig plågar mig enormt.

 

Jag vet inte varför men jag har svårt att tro det folk säger till mig. Om någon jag inte känner så bra skulle ge mig en komplimang skulle jag bli hur glad som helst. Men ifall någon nära vän skulle säga detsamma skulle det bara passera, genom ena örat och ut genom det andra. Jag ser det som att ni endast säger så för att ni "måste". -Du är bäst/sötast/finast! BULLSHIT! Ni säger det bara för att ni känner att ni måste, eller hur? Jag har svårt att tro att ni egentligen menar det. För hur kan JAG vara världens finaste? Finns ju biljoner tjejer där ute och inte en chans att jag toppar den mängden.. som sagt,  jag har svårt att ta emot komplimanger. Vänder det alltid till något dåligt.. 

 

Körde min andra körlektion idag, kände att det var dags efter det stora uppehåll från körkortet som jag haft. Hade min första körlektion för kanske 2-3 månader sedan.. ops! 

Vad filmer kan göra med ens egen syn på livet ändå. Jag har nu insett att jag är en ganska korkad människa som hoppas och hoppas på att perfekta ögonblick ska ske i mitt liv som jag själv målat upp i huvudet. Jag har väldigt lätt till att få för höga förväntningar och det slutar så klart med att jag alltid blir väldigt besviken och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig. Det har föregått så länge men jag fortsätter ändå ha dessa förväntningar.

 

Jag ser mig själv springa mot en nära vän som står ca 50 meter bort och när vi närmar oss varandra kramar jag om denne samtidigt som jag överlyckligt berättar om vilket otroligt mål jag gjorde på den senaste fotbollsmatchen och denne kramar mig hårt och grattar mig enormt och snurrar mig flera varv i luften. Men i verkligheten ser det inte alls ut som jag föreställt scenen i huvudet. Jag stöter överraskande på denne vän och säger att jag gjorde ett snyggt mål och denne besvarar detta med: "Men grattis" och ett leende på läpparna. Inget 50 meters springande med händerna i vädret och ett fett stort leende på läpparna, och definitivt ingen enorm kram.

 

Detta var bara ett exempel på en sådan bild jag en gång hade och jag har fortsatt med dessa bilder även fast det gör mig ledsen djupt inne. Jag måste få stopp på detta men det är svårt eftersom bilderna jag skapar är så otroligt fina och jag hoppas verkligen till tusen att dessa ska inträffa men har de någonsin gjort det? Nej jag tror förbanne mig inte det. 

 

Jag står där, 20 min innan midnatt på nyårsafton och har redan flera dagar innan målat upp en bild om hur mitt tolvslag skulle se ut. Jag skulle stå där, armarna runt hans midja och invänta tolvslaget tillsammans med honom och sedan få min allra första, perfekta nyårskyss och HAN skulle vara den första jag fick säga "gott nytt år" till och det var med HONOM jag skulle starta mitt 2013. Istället blir det så att jag en minut i tolv går runt och letar efter honom, ringer honom och får inget svar, frågar andra om de sett honom och vi stöter tillslut på med varandra 5 minuter över 12 då jag får min nyårkyss. Han blir kanske den femte personen som jag säger de tre orden till och året startade inte med honom i min famn..

 

Fatta om jag blev lite besviken då. Inte bara lite, utan massor. Men jag skyller på mig själv, det var jag som målat upp denna sagobild i huvudet och att jag ens kunde förvänta mig detta var bara dumt. Jag sårar mig själv så enormt mycket men hur länge ska detta fortsätta innan jag slutar med detta trams? Jag måste fan ge mig, mitt liv kan inte se ut som en perfekt hollywood film. Verkligheten är en helt annan sak, i verkligheten kan man inte förvänta sig dessa saker, för det verkar vara omöjligt att de inträffar, för mig i alla fall..

När jag tagit mig igenom denna period som jag just påpörjat kommer allting bli så mycket enklare. Då kommer jag kunna leva mitt liv, det är vad jag hoppas på i alla fall.

Jag hade ett bra nyår med fina vänner men det blir en aning segt när man redan klockan nio önskar att man bara fick lägga sig i en säng och sova. Jag hade en kul kväll men hade kunnat varit bättre om den hade artat sig som jag ville, men jag kan inte begära allt för mycket hela tiden..

Jag tycker alla ska skaffa GifBoom, man gör egna gifs och såna älskar ju alla! :) super!!